Watercolours and a Powerful Rochester

We read in the Filey & Hunmanby Mercury about Ron Thornton's latest book, A Coastal Voyage in Watercolour:

THE rich history of Filey as a seaside resort is reflected in a new book which focuses on its past as a successful British holiday venue.

The town features in A Coastal Voyage in Watercolour, by artist Ron Thornton, and includes information on the founder of New Filey, John Wilkes Unett, and the many famous holidaymakers it attracted, such as the composer Frederic Delius and novelist Charlotte Bronte. (Steven Hugill)

The details of the book are:

A Coastal Voyage in Watercolour-
The Borders to the Humber
by Ron Thornton

The beauty and splendour of the North East coast is captured in watercolour, supplemented by a fascinating account of local history.

Hardback book fully illustrated in colour.
ISBN - 978-0-9559395-0-1
128 pages
230mm x 295mm
£19.50 (p&p = £3.95)

Svenska Dagbladet reviews the performances of Jane Eyre in Stockholm. The reviewer highlights Michael Nyqvist's performance as Rochester (an online interview with the actor can be watched here)

Som barn led jag med Jane Eyre inför all den grymma och orättvisa behandling hon utsattes för. Det var en lättnad att hon till sist fick sin herr Rochester, även om han var så otrevlig i början.
När Jane nu uppträder på Dramatens scen är det just barnböcker som blir referensram. Den utsatta flickan är omgiven av tre sammetsklädda damer med yttre likheter med tant Brun, tant Grön och tant Gredelin. De är dock inte lika vänliga och det är inte heller den här historiens farbror Blå, herr Brocklehurst.
Själv liknar Julia Dufvenius som Jane Eyre en annan eldfängd och okuvlig flicka: Anne på Grönkulla. Hon läser gärna böcker och kan alltid ge svar på tal. Säkert lider hon lika mycket som Anne av att tvingas gå omkring i en mycket trist klänning. Hon är intelligent och passionerad, arg och obegripligt stark. Dufvenius förmedlar rakt igenom hennes starka integritet.
Scenen är utformad som en tunnel, som vidgar sig mot scenkanten. Längst bort finns en dörr. Det påminner om ett fångstredskap, och Jane är fångad. Samtidigt har hon något slags inflytande över denna instängda värld, via sin egen näsduk. När hon vrider den, ändras också rummet.
Det är Janes berättelse och människorna runt omkring relaterar enbart till henne. De flesta skådespelarna gör många roller, mycket pregnant utförda, som Björn Granaths lille elake John i blå sammet och Hulda Lind Jóhannsdóttirs dito moster. Kicki Bramberg gör flest roller och Thérèse Brunnander utgör i flera skepnader betydelsefulla vänlighetsoaser för Jane Eyre.
Michael Nyqvist spelar herr Rochester, och den som har tröttnat på att se honom överallt, får här en påminnelse om vilken bra skådespelare han är. Det verkar som om regissören Ellen Lamm har hållit honom i strama tyglar och rensat i hans manér, vilket gör honom ovanligt intressant och kraftfull. Mötena mellan honom och Dufvenius är från början kärleksscener i sin bryska rakhet. Han är inte så mycket osympatisk som socialt fyrkantig och van att vara i överläge. Men trots sin återhållsamhet låter Jane honom inte stanna i den positionen. Hon ger honom motstånd, och därur föds kärleken.
Kärleken spirar också mellan guvernanten Jane och hennes elev, den livliga Adèle, helt underbart gestaltad av Basia Frydman. Så långt är allt väl, men här finns hot: herr Rochesters tilltänkta, societetsdamen Blanche. Och hans första hustru, den galna kvinnan på vinden. Nadja Weiss spelar båda. I Martina Montelius dramatisering får hon stor plats och är en oroande närvaro. Hur ska vi se på henne idag? Hon delar Janes utsatta fångenskap samtidigt som hon är livsfarlig med sina ständiga mordförsök.
I boken går frustrerande lång tid mellan det inställda bröllopet mellan Eyre och Rochester och den slutliga föreningen. Här kräver teaterformen att det går snabbare. Detta innebär att lättnaden över det under omständigheterna lyckliga slutet inte blir lika stark. Å andra sidan hade vi inte kunnat vänta längre på att Jane tar sin till blind beckettfigur förvandlade jämlike till make. (Sara Granath) (Google translation)

BrontëBlog's Twilight Zone brings today new references:

The Star (Malaysia):

Pride and Prejudice by Jane Austen / Romeo and Juliet by William Shakespeare / Wuthering Heights by Emily Brontë (sold individually): Why should you read these re-jacketed classics? Why, because they inspired the first three books in the mega best-selling Twilight Saga, says author Stephenie Meyer! (Malini Dias)

This is not a Twilight saga reference but a True Blood one but the point is the same. The Eagle-Tribune:

"Look at 'True Blood,'" [Northern Essex Community College assistant professor of English Dr. Thomas] Greene said. "Take out the vampires, and it's Jane Eyre." (Rosemary Ford)

The Toledo Blade:

"We’ve been preoccupied with these ideas for a long time — the idea of star-crossed lovers or the idea of a passion so powerful that it can destroy people," [Valerie Karas, a seventh-grade teacher in New York] says. " Look at the connections and comparisons between Twilight and Romeo and Juliet and between New Moon and Wuthering Heights." (Rod Lockwood)

The Times (South Africa) reviews the film The Twilight Saga: New Moon:

This unresolved passion makes Bella impulsive and self-destructive and, as I watched Stewart's performance, I was reminded (very briefly) of Wuthering Heights and that complex, passionate, fatal attraction between Heathcliff and Catherine. For Weitz and his cast to even generate an echo of that intense tale of drama and destiny is no mean feat. (Barry Ronge)

La Nación (Argentina):

Efectivamente, la obra de Emily Brontë (que tantas penitas le costó parir) es el libro de cabecera de Bella y Edward, los jóvenes protagonistas de la historia de amor entre vampiros y licántropos, que también leen Romeo y Julieta, de William Shakespeare, por cuya razón la historia de amor más célebre de todos los tiempos se ha transformado a su vez en una lectura de culto para miles de adolescentes. (Graciela Melgarejo) (Bing translation)

On the blogosphere, a couple of Chinese blogs post about Wuthering Heights (probably student exercises 1 and 2). Finally Siddhartha Chattopadhyay has uploaded to YouTube a fragment of his composition for the Wuthering Heights Bangalore production, earlier this year.

Categories: Books, Jane Eyre, Music, References, Theatre, Wuthering Heights