A Brontë Daguerreotype

The Birmingham Mail carries a nice article describing a visit to the Brontë Parsonage Museum:

Under these heaven-sent atmospheric conditions, it didn’t take much imagination to picture the girls still there, writing stories that more than 150 years of history would later declare them to be the single most talented literary family that ever lived.
Although our book-loving 12-year-old daughter Holly read every exhibit, she was was probably a touch too young to fully appreciate the jewels of information before her, still less her younger sister, Madison, now six.
But the finer details don’t matter. What counted on the day, was that they were having the opportunity to embrace the Bronte’s lifestyle as they would have known it, isolated from metropolitan life by a character-defining mixture of harsh landscape, stone walls and invasive climate.
This is what continues to make Haworth so special, lifting it above and beyond the experience you will get at Shakespeare’s Birthplace Museum on Henley Street in Stratford-upon-Avon, or Jane Austen’s house at Alton, Hampshire.
Whenever they read books like Charlotte’s Jane Eyre, Emily’s Wuthering Heights (both 1847) or Anne’s The Tenant of Wildfell Hall (1848) in the future, they will know that they’ve been there. (Graham Young)

The Guardian publishes an article about the current exhibition at the British Library: Points of View. Capturing the 19th Century in Photographs and attributes to Charlotte Brontë a pioneer role:

Charlotte Brontë, who seems to have been the first novelist to use "daguerreotype" as a verb, was also an enthusiast. In Shirley, published in 1849, Caroline Helstone, encountering her would-be lover unexpectedly, finds his image is "struck on her vision with painful brightness . . . as vividly as if daguerreotyped". The implication is that somehow the photographic image would be even more real, more intense, than his physical presence. It was this truthfulness, the potential of "nature's own transcript of herself", to offer a moral purity beyond human fallibility that appealed to the more thoughtful early Victorians. (...)
It was not long before the supposed objectivity of the camera came into question. As a sceptical Mark Twain pointed out: "You can't depend on your eyes if your imagination is out of focus." Besides Eastlake's vision of ever expanding truth and Charlotte Brontë's endorsement of the emotional force of the image, there was always another, more shadowy, reality. (...)
As the century wore on, a certain disillusionment set in. Trollope thought the photograph much less useful to the novelist than Charlotte Brontë had. "Let daguerreotypers do what they will," he wrote in Barchester Towers, "they will never achieve a portrait of the human face divine." (Rosemary Hill)

Also in the Guardian we find the first of this year's Christmas's book lists. William Boyd recommends Tormented Hope: Nine hypochondriac Lives by Brian Dillon.

is a short but fascinating study of literary and other celebrated hypochondriacs. These engrossing glimpses of the "fit unwell" include Charlotte Brontë, James Boswell, Andy Warhol and Marcel Proust (who must surely be the undisputed king of this particular neurotic hill). Written with great elegance and shrewd understanding, it illuminates a condition that probably all of us will suffer from at some time in our lives

and Joyce Carol Oates, Becoming Jane Eyre by Sheila Kohler:

Sheila Kohler's Becoming Jane Eyre (Penguin) is an ingeniously imagined, meticulously researched and beautifully composed novel that immerses us in the seemingly fragile, secretly iron-willed character of the remarkable Charlotte Brontë.

Svenska Dagbladet talks about the current performances of Martina Monteliu's Jane Eyre adaptation in Stockholm, Sweden: (Picture: Lars Pehrson (Source))

Ett gigantiskt lakan bildar en strut in mot en stängd dörr och ger ett spöklikt, klaustrofobiskt intryck. Julia Dufvenius i enkel röd klänning och flätor är tioåriga Jane Eyre som ska lämna Gateshead, huset där hon växte upp. Rasande säger hon till sin elaka moster att hon minsann ska minnas hur fruktansvärt hon behandlats.
Så blir det scen- och klädbyten. Jane är på stränga internatskolan Lowood, Jane kommer som guvernant till Thornfield. Efter paus till sist det många läsare har jublat över: Michael Nyqvist, herr Rochester, går ned på knä.
–Säg Edward, uppmanar han.
–Edward, heter du Edward? fnittrar Jane.
Det är 160 år sedan brittiska Charlotte Brontë skrev sin 500 sidor långa debutroman, den fiktiva självbiografin Jane Eyre. Sedan dess har berättelsen om den föräldralösa, kaxiga flickan och hennes väg till mötet med Thornfields bryske ägare Mr Rochester fängslat läsare. Många har häpnat över Charlotte Brontës djärvhet, att hon skrev om en ung kvinna som trots att så många ville beröva henne friheten stod upp för sig själv.
Regissören Ellen Lamm läste Jane Eyre när hon var i 20-årsåldern och blev drabbad.
–Jag tyckte själva livsresan var så teatral. Jane går igenom något redan uppställt, som om livet stod där färdigt och hon bara kan kliva in i de olika situationerna. Det har vi tagit fasta på i pjäsen.
När hon för några år sedan bilade runt i Skottland fick hon nytt liv i idén att göra teater av boken.
–Känslorna som i romanen kan upplevas som för stora eller för vilda kändes plötsligt självklara när man stod där ute på den där heden eller bergstoppen.
Hon kontaktade Martina Montelius som blev exalterad och snabbt insåg att de enorma textsjoken innehåller stor poesi och dramatik.
–Jane Eyre har många av de viktigaste egenskaperna för teater. Den är brant, hisnande och språket har så hög densitet att varje mening är på väg att explodera.
Martina Montelius hade aldrig tidigare gjort en dramatisering men hittade snart sitt eget språk – mitt i Charlotte Brontës.
Att gestalta en så komplex person som Jane är inte enkelt. Huvudrollsinnehavaren Julia Dufvenius har funderat på om Jane kanske har en diagnos, som adhd.
–Hon har en skruv lös och vägrar att gå med på sociala spel. Hon har också en enorm inre värld eftersom hon inte har lojalitet mot människor i sin närhet. Hon har ingen mamma, ingen pappa, ingen som hon måste förhålla sig till. Hon har bara sin egen moral. Det måste vara extremt befriande.
Jane framställs genomgående som ful och färglös. Julia Dufvenius skämtar om att det därför är skönt att ta på sig lite rött läppstift efter repetitionerna.
–Jag har aldrig, under något arbete, krävt min man på så många komplimanger. Jag har frågat: ”Är inte jag ful och tråkig?” Jag har inte smink eller fina kläder på repetitionerna. Jag ler inte, pleasar inte. Jane är aldrig insmickrande.
–Hon är inte det en ung kvinna ”ska” vara, utvecklar Martina Montelius.
–Tvärtom! Det är därför man älskar henne så mycket, säger Julia Dufvenius.
Hon nämner därmed ett av alla skäl till varför Jane Eyre fortsätter fascinera. Hon har själv även fastnat för romantiken, sagan, passionen och humorn.
De tre kvinnorna tror därtill att många lockas just av utvecklingshistorien. Fast Ellen Lamm påpekar att Jane faktiskt inte utvecklas.
–Det är för att de yttre omständigheterna förändras hon kan säga: ”Här är jag och så här har jag varit sedan jag var tio, det är bara ingen som har klarat det förrän nu”.
–Självklart är vi också förtjusta i kärlekshistorien, som ju är en av världens första om att mötas som jämlika.
Blir deras relation verkligen jämställd? Ja, svarar de. Samtidigt påpekar Martina Montelius att tiden den utspelar sig i, att Jane är så mycket mer underordnad än hon skulle ha varit idag, nog är skälet till att de till slut kan leva ihop – trots att Rochester då har blivit både blind och enarmad.
–Idag skulle det ha varit så oerhört dasspappersgrått. De hade kanske medverkat i ett reportage i Amelia där Jane berättar ”så är det att leva med en enarmad man”, skrattar hon.
Mycket krut har inom forskningen även lagts på Bertha, Rochesters galna hustru som visar sig bo på vinden på Thornfield. I det litteraturvetenskapliga verket The madwoman in the attic från 1979 diskuteras huruvida kvinnan som är översexuell, vrålar, biter och har ett högt, gällt skratt är en spegel av Jane Eyre själv. Det har de tre kvinnorna också grubblat över, men blivit än mer intresserade av Berthas och Rochesters relation. Därför har Martina Montelius skrivit in en scen där de möts.
–Det är ett tillägg från mig till berättelsen.
Martina Montelius har redan fantiserat om Jane Eyre 2, om Janes och Rochesters äktenskap tio år senare.
–De har säkert skitkul! utbrister Julia Dufvenius.
–Men har de inte en tråkig vardagsfas efter allt det romantiska? funderar Ellen Lamm och Martina Montelius går igång:
–Kan inte Jane vara otrogen? Hon blir kär i en kvinna som också är funktionshindrad! Nej, du ser, det ballar ur ganska snabbt... (Lina Kalmteg) (Google translation)

The San Jose Mercury News talks with writer and Brontëite Hannah Tinti:

With a mother who was a librarian, Tinti, 36, grew up with classical books. Her favorites include Dickens and the Brontes, and writing an old-fashioned adventure story was appealing to her. "I wanted to use it to explore some larger issues I find interesting. God, truth, death, family. Finding a sense of belonging in the world."(Lynn Carey)

Another Brontëite is theatre director Georges Pothitos in the Chronicle Herald:

He grew up in the small village of Lowton where his mother insisted her children re-read A Christmas Carol every Christmas as well as Wuthering Heights on their summer break. "I grew up reading everything the Bronte sisters wrote, and everything Dickens ever wrote. As we came up to Christmas we’d pull out the dog-eared A Christmas Carol. (Elissa Barnard)

Hot Press talks about having more than one girl/boyfriend:

Without the unexpected plot turns to catch you off-guard, it can be a richer, but sometimes you can't help but wish that the narrative would veer off-course and find a new trajectory – that this time Juliet wakes up before Romeo drinks the poison or that Heathcliff and Cathy settle down to a life of quiet domesticity. (Anne Sexton)

And The Province (Canada) recommends a fragrance with a Catherine touch (!):

Timeless fragrances: It's what Heathcliff's Catherine might wear, had she been the perfume-dabbing type.
An old-fashioned pocket watch-style container topped with a black bow hides solid perfume with heady scents that linger and last.
Our favourite is Lily of the Valley, infused with pineapple zest, pink jasmine and sandalwood. Also available in Cassis.
Price: $34; Homewerx, 1053 Davie St.; www.homewerx.ca (Cheryl Chan)

ABC (Spain) talks about Day Coyle's book The Talent Code and attributes practice and myelin's abundance in the success of the Brontë sisters:

Coyle también encontró otros ejemplos en su periplo: el éxito de un club de tenis ruso que pese a sus precarias instalaciones forma a más jugadoras de máximo nivel que todo Estados Unidos o la rara coincidencia de las hermanas Charlotte, Emily y Anne Brontë, tres escritoras de talla internacional que crecieron en un pueblecito al norte de Inglaterra.
Sus escritos infantiles eran «burdas imitaciones de artículos de revistas y libros de la época» pero fueron una «práctica intensa» que culminó con novelas clásicas y «sorprendentes» como «Cumbres borrascosas» o «Jane Eyre». (EFE Noticias) (Google translation)

We read on Mediaset (Italy) about a new Italian TV adaptation of Henry James's The Turn of the Screw, Il mistero del lago:

"Suspence, un autore come James, abiti d'epoca, location suggestive: gli ingredienti ci sono tutti per appassionare": è questo il commento della protagonista femminile Ana Caterina Morariu interprete di un'istitutrice che prende a modello la Jane Eyre di Charlotte Bronte, che vive in un'atmosfera da Cime Tempestose di Emily Bronte.(Google translation)

Some Twilight Zone now:
Daily World (among others):

The books and movies employ the classic romance-novel formula in scores of books from Jane Eyre to Harlequin romances, says Elisabeth Gruner, an English professor at the University of Richmond who has studied the Twilight phenomenon. "Vampire stories appeal to teens because vampires are eternal teens — they stay up late, exchange bodily fluids, engage in illicit practices and live forever, and most teens think they're immortal, too." (Gannett)

Il Corriere della Sera (Italy):

Questi sono alcuni dei motivi che ci hanno fatti diventare Twilight-dipendenti: 1) le storie d'amore impossibili e travagliate sono sempre dei best sellers. Sia che stiate pensando alla Verona di Romeo e Giulietta o alle Cime Tempestose di Heathcliff e Cathy poco importa. (Gabriella Savio) (Bing translation)

Kvällstidningen Expressen (Sweden):

Hon pepprar böckerna med referenser till Svindlande höjder, Romeo och Julia och indirekt Jane Austens verk och Jane Eyre. (Hanna Höglund) (Google translation)

A TV alert from France. A chance to listen to Michel Legrand's Hurlevant soundtrack (well, a track from it) in a live concert:

France 3 - 00h10
Michel Legrand et le cinéma
Réalisation de François Goetghebeur
Chef d'orchestre : Michel Legrand
L'Orchestre national d'Ile-de-France
In the programme: «I Was Born in Love with You» («Les Hauts de Hurlevent»)

(Recorded Feburary 27, 2009)

Elle (Netherlands) has an online contest (until next December 3) giving away ten double free tickets for the Theater Artemis's Woeste Hoogten production and also copies of Emily Brontë's book. TheAgenda.nl also posts about Toneelgroep Dorst De Brontë Sisters tour.

On the blogosphere Savidge Reads announces a possible Brontë phase, Le Magazine Littéraire (France) compares Paola by Vita Sakville-West with Wuthering Heights and Зеркало недели (Ukraine) compares the writer Галины Вдовиченко (Galina Vdovichenko) with Charlotte Brontë and Françoise Sagan.

Categories:Brontë Parsonage Museum, Brontëites, Jane Eyre, Music, References, Theatre, Wuthering Heights