'A wonderful place – vast, strange, new and impossible to describe'

BBC History Extra has an article on the 1851 Great Exhibition and quotes Charlotte Brontë's good opinion of it.

To the thousands of people who visited the Crystal Palace in the next six months, it truly seemed a wonder of the world. The novelist Charlotte Brontë, who was so impressed that she went twice, thought it “a wonderful place – vast, strange, new and impossible to describe”. She felt “as if none but supernatural hands could have arranged it thus, with such a blaze and contrast of colours and marvellous power of effect”. (Dominic Sandbrook)

Sveriges Radio (Sweden) reviews Tone Schunnesson's stage adaptation of Jane Eyre currently on stage at Göteborg's Folkteatern.

Det är en vacker nästintill magisk iscensättning av Jane Eyre som Folkteatern bjuder på. Man kan verkligen säga att scenografen Maja Kall och regissören Ragna Wei får den att glöda och ryka.
I första aktens dovt blommiga rum med skira tyger som framkallar en känsla av många lager, i rummet såväl som i själen, rör sig Jane som tre gestalter, för Tone Schunnesson har i sitt manus skrivit in Janes undermedvetna och kan på så sätt släppa fram tvivel, självhat, barndomsminnen och längtan. Väldigt fiffigt tycker jag.
Och Emma Österlöf är urstark i sin rollgestaltning. När hon möter husets herre Mr Rochester, finns ingen tvekan om vem hon är och vad hon kan. Och Francisco Sobrado är lika övertygande han, i sin roll som både rå och lyhörd godsherre.
Brontës roman rör sig mellan kärlek, hat och skräck. På vinden finns ju Rochesters första fru, galen och instängd men som ändå kan få hela godset att brinna. Hushållerskan, vars yttre gestalt är som skuren ur The Handmaid's Tale, blir dock inte upphetsad i första taget. Lena B Nilsson ruvar suveränt som en svart höna på husets hemligheter.
Och galenskapen på vinden smittar av sig på pjäsen så till den milda grad att till exempel en finare middag blir en hysterisk orgie där till och med Prince och Kiss letar sig in – det är en av många explosiva och roliga scener i pjäsen. Men jag ser ett problem i själva röstläget som ibland blir för gapigt.
Och det beror delvis på musiken av och med Chris Lancaster som spelar en viktig roll – den understryker och förstärker på ett alldeles utmärkt sätt. Han sitter på första bänkraden och kommenterar spelet med sin cello. Men ibland tar musiken över, skådespelarnas röstlägen blir allt högre. Och det är synd, för dramatik och intensitet handlar ju inte om vem som kan låta mest.
Men låt inte detta hindra er som har möjlighet att gå och se. (Mia Gerdin) (Translation)

Kirkus Reviews features Elizabeth Bear's novel Ancestral Night.

There is a scene toward the beginning of the novel in which Haimey, trying to kill time on a long trip, is reading lengthy British classics like Jane Eyre. She reflects on how sad it must have been for people to be locked into a specific and strict way of living and behaving purely because of their anatomy. (Chelsea Ennen)

Daily Mail wonders whether the quiz show Who Wants to Be a Millionaire has been dumbed down.

After that, it was plain sailing.
Which author was born in 1818 —Barbara Cartland, Agatha Christie, Virginia Woolf or Emily Brontë? John is an English teacher, for heaven’s sake: of course he would know it was Brontë. (Christopher Stevens)

Over 60 (Australia) has an article on 'Why Emily Brontë's Wuthering Heights is a cult classic'. The Week lists it among other 'books to read before you die'. A contributor to Jezebel's Pictorial thinks it's her 'Destiny to Purchase This B&B in the House That Inspired Wuthering Heights'. The Yorkshire Post lists 'the best Yorkshire literary locations that you can visit', including the Brontë Parsonage Museum.